Efter ungefär tre år träffade jag på A igen. På riktigt den här gången, ingen wannabe. Jag vet inte om ni vet, men jag berättade för honom för tre år sen att jag var intresserad av honom. Något som tydligen sitter kvar i hans minne, eftersom han flinade som ett fån och sa "hej" med en liten huvudnick. Och jag bara hallååå, det har gått tre år, get over it.

Han fick mig faktiskt att darra som ett litet asplöv inuti, men det går bra nu. Jag kan leva med det. Kände liksom att nej, jag vill inte ha dig. Har gått vidare. Too bad for you, för du gick miste om en så jävla awesome människa ;-)