Men ååååh, jag orkar inte ha ångest! Den börjar komma krypandes nu pågrund av mitt jobbsökande. Det låter till och med så jävla lame i mitt huvud. För jag sitter och intalar mig själv att vad fan är det värsta som kan hända!? Att de ogillar mig? Blöööh, who the fuck cares? Men så bara blahiblah jag är värdelös och har ingen funktion i detta samhälle och jag kan lika gärna hänga mig nu... Fast jag ÄR viktig. Jag vet det. Men inom vilket område, ja, det återstår att se. Försöker visa mig lika stark och modig som alla människor i min omgivning. De kanske lyckas dölja deras bristande självförtroende bättre än jag, eller så är deras självförtroende på topp VILKET den ska vara för de är så jävla toppen - hela högen.

Om min ångest inte släpper kommer jag aldrig att bli frisk! Ja, nu snackar jag fysiskt. Blir liksom obehag i hals, tryck i bröstkorgen, magen tjorvar sig och hela vardagen sätts ur balans.

Vad faaaaaaan... 

Jag har suttit och letat jobb efter jobb efter jobb efter jobb. Har sökt ett par jobb nu på morgonen, skickat in intresseanmälningar samt blivit medlem på sjukt många olika sidor. Helt insane! Man känner sig faktiskt lite slut i huvudet av sånt här, tro det eller ej.

Några av jobb vill jag verkligen ha. De kanske inte riktigt passar mig sådär, men det är för goda ändamål och jag vill ha jobb som betyder. Som gör nytta. Men jag vet, jag är ung och ska inte kräva så mycket. Så, förhoppningsvis får jag svar av nån rekryterare, annars kanske jag måste stoppa en pistol mot huvudet.

NÄÄÄÄ, så dramatiska ska vi inte vara. Alla kan inte förstå sarkasm.

Anyway. Sitter här med en förjävla tandvärk. Visdomständer... Fattar inte ens varför de heter så? Kanske sitter visdom i våra tänder. Kanske måste vi genomlida smärta för att uppnå maximal visdom. Vet ej fan. Obehagligt är det i alla fall.

Funderar på att dra ut en sväng. Pallar inte sitta här. Eller jo, det gör jag, men skönt att dra in lite friskluft till lungorna och tänka på någonting annat än jobb.

Peace out, soldiers!